Om hon nu skulle gå
så skulle hon gå rakt fram
utan att se
vare sig åt höger eller vänster.
Så många röster,
som viskade i gränderna.
Så många dörrar,
som öppnades.
Vinkande händer.
Varma handflator.
Beskyddande armar.
Falska vimplar,
i den tilltagande brisen.
Ett sorl,
som höjde sig
över hennes skyndande steg.
Dränkte klappret
medan hennes ryggtavla
zoomades ut mot horisonten.
Ljuden fick henne att öka takten.
Att aldrig
aldrig !
röra huvudet
vare sig åt höger eller vänster
tills hon tillryggalagt
ett säkerhetsavstånd
och gått in iden ljudlösa väntan
medan hennes steg fortfarande förde henne
framåt.
Mindre skyndsamt nu
men fortfarande rakt fram.
Om hon nu skulle gå
skulle hon gå rakt fram
ut ur sorlet.
MW 16/3 2010