I lördags, den 20 augusti, verkades vår lille 1 åring av Rui från Azorerna som jag nog har träffat på hästgården La Quinta på San Miguel där han jobbade. Han skodde Fagris mormor Saga parallelt, så Fagri var hur trygg som helst.
Därefter lastade vi honom och det gick också bra. Den tid jag har hängt med honom i hagen gav utdelning. Rui sa att det var mig han lyssnade på. Resan hem blev till en början dramatisk. Två ggr uppmärksammade andra bilister på motorvägen mig om att övre bakluckan var öppen! Den lille skiten hade öppnat den! Han åkte ju lös så han hade fått upp den med huvudet eller hovarna. Jag surrade fast den med grimskaftet och bad om lugn hemfärd.
Rikard hade flyttat Omer till ridbanan så att vi kunde släppa Fagri direkt från släpet till hagen bredvid. Omer blev såå förvånad, och glad, när Fagri klev ur. De känner ju igen varandra från gården, där de gick i hagarna bredvid varandra.
I två dagar fick de gå i varsin hage och stå inne i varsin box på natten. Det var bra, för då kunde vi komma nära och bonda och ta träckprov.
igår morse släppte vi ihop dom i en stor hage och det gick bra, trots att Fagri var mycket tuffare än jag trodde. Han var inte ett dugg skygg längre utan bekantade sig ganska framfusigt. Som tur var var Omer mycket lugn och tålmodig. Till slut sa han ifrån med en spark i luften och Fagri blev lite mindre ettrig.
De går nu i stora mellangräshagen, som korna putsat, på natten och i skogshagen längs vattnet på dagen. Det ska nog vara tillräckligt magert. Vi har plockat bort äpplen, ekollon och taggbuskar.
Rikard är förvånansvärt positiv till bägge hästarna. Nästan förtjust. 🥰