Ovanför horisontens trädtoppar
ligger himlen fast.
Nedanför horisontens skogsrand ligger
vattnet fast.
Varje morgon förutsägbar - men ändå aldrig samma!
Molnen.
Årets tider och vädrets lekar.
Vinden.
Vattnet däruppe.
Närmar sig däremellan.
Vattnet härnere.
Den mörka trädranden, som skiljer de båda.
I den tidiga timmen tilltar ljuset.
De som är vakna ser.
Hur den runda elden kastar sina flammor i vattnet,
som ödmjukt
återger
reflekterar
speglar
dess starka sken.
Varje morgon - men aldrig likadant.
Molnen.
Årets tider och vädrets lekar.
Vinden.
Livets gång.
Vattnet ligger där samlat
innanför trädens rand.
härmar
förmerar
förskönar
Det som de vakna ser.
Nu är jag mest vatten.
Förut var jag bara ljus.
Nu är jag mest vatten.
Sedan blir jag återigen klädd i ljus.
Bara de väckta längtar.