• mariawaxin

Månadsbok

Uppdaterat: 30 jan.

Många undrar vad vi gör härute på landet och om det inte blir tråkigt. Men jag tror inte det har gått en dag på Midingstorp, som vi har känt så. Det hinner vi inte. Ingen dag är den andra lik med djur och alla våra (mina) idéer.

Just nu är det bara jag som rider hästarna och då får man tänka flock istället.

Flockridning

Hästarna behöver ju helst daglig motion och de tycker alltid att det är härligt att komma ut i skogen. Men alla ska med! Om någon blir kvarlämnad är de andra olyckliga och protesterar genom att stanna för att få mig att förstå att vi måste gå tillbaka hem. Men för det mesta går det jättebra. Särskilt när Perlito, i mitten, är ledarhäst. Hero, till höger, är världens bästa handhäst, snäll och följsam, medan Svadi kan sätta sig på tvären och får därför ofta gå lös. Springer han förbi Perlito kan det bli livat, men det brukar gå bra.





Vår favoritskog. Mjuk och så grön.

Skogsbad

Med två kreativa hjärnor på gården blir det oundvikligt många projekt och då kan ibland vara svårt att hinna med hästarna. Nu när odlingssäsongen har en paus får vi mer tid över och njuter extra av våra gröna skogsbad. Det är någonting med den färgen. Man blir bara lugn och glad.




Lyckat odlingsår 2021


Apropå odling, så har vi faktiskt inte pausat helt. Under december har vi, fram till andra köldknäppen, skördat morötter, chili, mangold, rödbetor, grönkål, palmkål, purjolök, rödkål, spetskål, rotselleri och kålrabbi. Alla tomater har blivit röda och gula och ligger nu i kylskåpet. Häromdagen köpte vi vår första sallad sedan i april.

Till skillnad från första årets odlingskatastrof kan vi tacksamt konstatera att årets resultat blev mycket lyckat. Permakulturkonsultens råd var få och dyra, men gav utdelning. Vi vann kriget mot mördarsniglarna! Mer om det i ett senare inlägg.


Månadens Stockholmsbesök


Månadens Stockholmsbesök blev av i mitten på månaden, dagarna innan Maths dödsdag den 13:e december. Vi brukar träffas då för att minnas tillsammans. I år gjorde vi det runt ett raclettejärn. Det var väldigt gott och mysigt. Kanske en ny tradition? Greta och jag hade en dag för oss själva när vi bakade, lekte och ritade. Vi hann också med att titta på Linda och Johans nya lägenhet. Men Greta ville bara gå därifrån för hela lägenheten var full av byggare, som renoverade. Alltför snabbt tog timmarna slut och det var dags att köra hem till södra Småland igen. Den här gången tog det sju timmar därför att jag hade ett viktigt stopp på vägen.


Senaste nytt

Ny kattkärlek

Jag har en ny favorit! Den skyggaste kattungen har börjat våga, och vilja, närma sig mer och mer. Nu är hon tonåring och så vacker. Jag får nästan ta på henne. Sitter ofta en stund i stallet på en boxtröskel och kelar med pappan och brodern. Hon iakttar på avstånd. Något namn har hon inte än. Men hon är en keeper så jag får försöka komma på något.

Prövningar

December har varit en prövande månad för Svadi och Jiemba, och därmed även för oss. Svadi har sår på mulen, som inte läker. Det gör säkert ont när han tuggar. Jag ha prövat med olika salvor, men han gnider ju av dom.

Jiemba slet av en klo, och har "opererats" hos distriktsveterinären. Plaststrut och byten av bandage flera ggr om dagen. Gummistrumpa ovanpå det på de korta promenader hon har fått gå. Rikard har haft ett sådant tålamod med detta. Samtidigt har hon haft sitt vinterlöp och bara fått vara i köket, där hon inte haft utsikt över gården. Ja, det har varit hårt. Jag mår dåligt när hon mår dåligt.

Och så har det varit sorg i ankgården: den största pekingankan Louise dog av en värmelampa, som gick sönder, och de två ungdrakarna med missbildade vingar har slaktats.

Intrinzen

Jag var ju på Intrinzenkurs i november och nu leker jag och hästarna med en ny typ av klickerträning. Både Perlito och Hero tycker att det är jätteroligt. Ska skriva mer om det senare när jag har fått igång mitt Gimbowlfäste till mobilen och därmed har lite bilder att visa på hur vi tränar.

Får!

I sju år har jag tittat på och suktat efter en schweizisk fårras, som heter Walliskt svartnosfår. Den verkar fantastisk och priserna är därefter. 50 000 för ett lamm! Vi har inte varit redo för ytterligare djur på gården, men eftersom vi kommer att få mer hjälp framöver vågar vi satsa. Vi har hittat två dräktiga tackor och en bagge (de första två bilderna) i Skåne, som är 50 % finullsfår (fårbild nr 3) och 50 % svartnos och det fina med dom är att bägge raserna är mycket tillgivna och sociala. Dessutom tycker de om sly. Vi hämtar dom imorgon och fram till lammen är avvänjningsklara ska de bo på en annan gård, som ska behålla lammen. De kommer till oss framåt sommaren.

Glädje

Nu fyra veckor senare mår Jiemba äntligen bra och slipper både strut och bandage. Så skönt för henne att få springa fritt igen.

Och så till varför det tog sju timmar för mig att köra hem från Stockholm?

Jag stannade till i Uråsa, mellan Växjö och Tingsryd och hämtade Bosse, en pekingdrake som jag hittat på en Blocket annons! Louise syster Selma har fått nytt sällskap, ja kanske till och med en man för tycke verkar ha uppstått!





Hur vi firade jul?

Jamen, vi firar ju inte jul längre. Vi har liksom klivit av det tåget. Däremot hade vi en underbar dag tillsammans med våra nya vänner från andra sidan sjön med ridning och god mat. Alla njöt trots kylan.


Så går det här året till sitt slut. Det gäller att fånga det goda i dagarna vi får. Det som har varit kan vi inte påverka. Framtiden vet vi inget om. Att vara närvarande och god, mot sig själv och andra, i nuet är det bästa man kan välja. Det kan djuren!


25 visningar
sidhuvud_gra4070_edited.jpg
Black on Transparent.png